claracecilia

Kategori: R.I.P

15 februarii

Hej, älskade, dumma Nikita.
Jag saknar dig som in i helvete, de var en månad sen jag fick de där äckliga beskedet att du hade lämnat oss, lämnat mig.
Folk kanske tycker att jag är egoist när jag skriver så, men jag behöver dig.. Dina klokheter om alla idioter, om känslor, om livet..
När jag tittar upp mot himlen, mot stjärnorna så undrar jag hur du mår, vart du är. Jag tänker på dig varenda jävla minut.
Jag undrar om allt skulle vara enklare om jag var hos dig, men jag kan ju inte lämna pappa eller mamma, men jag behöver dig.
Min älskade, dumma storebror, jag saknar dina sms, dina oväntade samtal, ditt leende, din röst, dina konstiga kramar eftersom du är mycket längre än mig, ditt härliga grogiga skratt.
Jag älskar dig, du kommer alltid att vara världens bästa storebror.

PS. Din begravning var underbar, jag tror att alla mina tårar är slut nu, och slipknot som jag har skrutit om de var as häftigt att vara där. Puss

 

5 februari

God kväll, som ni märker så har jag inte skrivit av mig så mycket på denna vecka, men de har varit lite för mycket för mig som jag inte ka klara av själv. 

Jag kan ta min vecka lite kort, i måndags hade vi äntligen öppet i resturangen och jag fick komma ut till matsalen igen, serverade några av de sötaste tanterna någonsin tror jag. Dock var jag tvungen att ta ur mig näspiercing, och när jag skulle sätta in den igen så fick jag inte in kulan, och när jag försökte testa de hemma så försvann den, och jag köpte en ny piercing även i måndags med den sög.

I tisdags så låg jag hemma, och träffade min nya psykolog, så hon och jag ska sätta upp några tider nästa gång osv. 

I onsdags så var jag i skolan, och hämtade Thea, min lilla syster på T-centralen.

Och idag har jag bara varit i skolan, och på maxi med mamma och Thea. 

Och imorgon, imorgon så är det dax för begravningen.. Att få ta ett riktigt färväl av min älskade bror Nikita. Jag har faktiskt inte fattat att han är borta på riktigt, jag väntar fortfarande efter ett pling från telefonen och så står de att de är från Nikita som frågar ''Hej, hur är de?''. fyfan, imorgon kommer de nog vara en av dem jobbigaste stunden i mitt liv, men jag tror att de kommer bli fint, jag vet att de kommer bli de. Nikita har fått en jätte fin gravplats. Jag saknar dig, brosan. 

Hejdå. 

Min fina bror, Vila i frid.

Hej min fina storebror. Hur är de? Här nere är allt skit. 

Jag vill bara skriva av mig, och helst till dig. Jag vet att du ser detta eller så vill jag bara intala mig själv de. 

03.40 den 15/1-15 fick jag reda på att du hade lämnat oss, jag kan fortfarande inte förstå att du inte finns kvar här i livet. Jag vet inte hur många gånger jag bara tror att de är ett av dina sjuka skämt, och när jag såg dig ligga där på bårhuset var de bara mer overkligt, de såg inte ut att vara du, de var inte du. Min storebror Nikita, du hade ju redan lämnat oss, så den kroppen som låg där, de var bara skalet av dig. 

Vi som hade planer, vi som skulle hitta på något, jag skulle följa med dig när du skulle tatuera dig, du skulle ha kommit till oss igår och ha filmkväll, men de kommer aldrig att bli så. Jag kommer aldrig att få se dig le, få se dig skratta, få se dig röka en cigg, jag kommer aldrig att få åka på gröna lund med dig igen, prata om framtids tatueringar med dig igen.. 

Och sista gången jag såg dig i livet var på julafton.

Allt jag kan göra, är att tänka på dig, komma ihåg dina samtal man fick då och då, dina konstiga frågor, dina glada sms. 

Jag förstår att du har de bättre där du är nu, du hade ett jävligt liv.. De kan vara skönt för dig att kunna slapna av, vara för dig själv och laga ihop dig själv. Jag hoppas att du får ett enklare liv och ett längre liv än vad du fick nu och här. 

21 år, du skulle fylla 22.. Jag och gått runt här och grubblat och sagt, ''tänk om de fanns något man kunde göra'', ''jag ska fan bygga en jävla tidsmarskin och hämta upp dig'', jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna höra din röst igen, vad som helst.. 

När tårarna rinner ner för mina kinder så vet jag att de är du som tårkar bort dom, när jag har de svårt så är du min axel att luta sig på.

Nikita Bruna-Rojas, Du var och är den storebror som jag alltid har önskat mig. 

Jag älskar dig, min bror, min krigare.